Georgiska Giorgi

I Tbilisi mötte vi upp med en georgisk biolog som vi haft lite kontakt med innan vi reste iväg. Vi träffade honom på hans kontor och han hette, precis som 60% av alla andra män i landet, Giorgi. Han var en storvuxen, vacker man med ett mullrande skratt, och var otroligt hjälpsam. Efter att vi möttes vigde han flera av sina dagar bara åt att assistera och planera åt oss.
För att nysta lite i vilka insekter som var möjliga att se och få fatt i georgiskt endemiska arter föreslog han att vi skulle gå till stadsbiblioteket för att hitta böcker i ämnet.

Det georgiska bibliotekssystemet är en kvarleva från sovjettiden och visade sig vara rent ryskt, som man säger.
Det tog oss en halvtimme att ta oss igenom alla spärrar för att överhuvudtaget komma in i bilioteket, och väl där var man tvungen att söka efter böckerna i ett kartotek. När man väl hittat önskvärda titlar fick man fylla i en massa uppgifter om boken, författaren, låntagaren osv på speciella blanketter (Obs, TVÅ gånger på samma blankett!). Dessa lämnades sedan till bibliotekarierna som så småningom hämtade upp böckerna från magasinet. Hela denna procedur tog cirka tre och en halv timme.
När vi sedan fick böckerna visade det sig att de bara hittat cirka hälften av dem vi beställt. Alla böcker som innehöll färgbilder var frånvarande och kvar hade vi bara gulnande gamla sovjetiska publikationer från 20-talet, fyllda med kyrillisk skrift som, förmodligen, beskrev insekter. En av böckerna innehöll dock färgbilder, men den handlade bara om fladdermöss och hyenor. Giorgi suckade och beskrev bibliotekarierna som "people very close to being idiots". I enkätundersökningen de delade ut skulle man kryssa i om man ville ge personalen glada, neutrala eller sorgsna smileys. Det blev sorgsna smileys.