Ibrahimovic

Det balanserar vackra kyrkor på många av bergstopparna här. Det känns lite som att de byggts så högt upp i ett försök att komma så nära Gud som möjligt. Vi satt uppe vid en sådan kyrka och njöt av svindeln när en högstadieklass, som först stått en bit bort och kastat extremt nyfikna blickar, på en osynlig signal plötsligt vällde fram. En kille i FC Barcelonas lagtröja som såg ut som Shanti Rooney försökte ivrigt kommunicera med oss, men det enda ord vi kunde gemensamt var Ibrahimovic. Det är förvånande hur mycket man kan få fram med detta enda ord!

-Ibrahimovic.
-Ibrahimovic, Ibrahimovic, Ibrahimovic.
-Ibrahimovic!

betyder alltså:

-Vilket vackert alfabet ni har.
-Ja, det kallas ryttarskrift och är så där snirkligt för att hästfolket skulle kunna skriva under galopp.
-Det är ju fantastiskt!

Lite senare, på väg ned för bergssidan, hittade vi den här slags björnspinnaren. Först trodde vi den var helt död, så lealöst den låg där på mage. Men efter idogt petande från vår sida röck den till och försökte irriterat ruska av oss för att sen åter sluta ögonen och lägga sig till vila. De där nattflygande flyna kör dogmatiskt på det där med mat-och-sov-klocka. Nu är det dagtid och dags att sova, och inget, jag menar verkligen INGET, ska få störa min sköna sömn. Inte ens ett gigantiskt apmonster med rödbrända öron som attackerar mig med ett redwoodträd till pekfinger. Och nu är det kväll och den ska jag spendera genom att dunka pannan mot en glasruta, för det finns ju en så vackert lysande lampa därinnanför.
Ja jösses, jag säger då bara Ibrahimovic.