Tvekan

Ibland är det tungt. Svårt att ta ett beslut och hålla fast vid det. Ibland befinner man sig i ett rosafärgat, totalt främmande landskap och vet inte vad man ska ta vägen. Det är backigt, fuktigt och kullarna verkar bara fortsätta i all evighet. Ibland känns det så.

Ibrahimovic

Det balanserar vackra kyrkor på många av bergstopparna här. Det känns lite som att de byggts så högt upp i ett försök att komma så nära Gud som möjligt. Vi satt uppe vid en sådan kyrka och njöt av svindeln när en högstadieklass, som först stått en bit bort och kastat extremt nyfikna blickar, på en osynlig signal plötsligt vällde fram. En kille i FC Barcelonas lagtröja som såg ut som Shanti Rooney försökte ivrigt kommunicera med oss, men det enda ord vi kunde gemensamt var Ibrahimovic. Det är förvånande hur mycket man kan få fram med detta enda ord!

-Ibrahimovic.
-Ibrahimovic, Ibrahimovic, Ibrahimovic.
-Ibrahimovic!

betyder alltså:

-Vilket vackert alfabet ni har.
-Ja, det kallas ryttarskrift och är så där snirkligt för att hästfolket skulle kunna skriva under galopp.
-Det är ju fantastiskt!

Lite senare, på väg ned för bergssidan, hittade vi den här slags björnspinnaren. Först trodde vi den var helt död, så lealöst den låg där på mage. Men efter idogt petande från vår sida röck den till och försökte irriterat ruska av oss för att sen åter sluta ögonen och lägga sig till vila. De där nattflygande flyna kör dogmatiskt på det där med mat-och-sov-klocka. Nu är det dagtid och dags att sova, och inget, jag menar verkligen INGET, ska få störa min sköna sömn. Inte ens ett gigantiskt apmonster med rödbrända öron som attackerar mig med ett redwoodträd till pekfinger. Och nu är det kväll och den ska jag spendera genom att dunka pannan mot en glasruta, för det finns ju en så vackert lysande lampa därinnanför.
Ja jösses, jag säger då bara Ibrahimovic.

Berg och djupa dalar

Nu har vi  åkt upp i själva Kaukasus, upp i bergen till Kazbegi. Det svärmar lammgamar och allsköns örnar kring topparna. Ornitologerna skulle slita sina hår, och sen fortsätta med vårt, om de fick reda på att vi tagit med oss lupp och ingen kikare.

Putkhari, det lilla lilla biet

Det är varmt i Tblisi. Väldigt varmt. Vi äter kachapuri och lobiani.
Vi lär oss viktiga fraser;
-Me khorts ar v-tcham!
Vi lär oss viktiga insekter;
-Putkhari!

Knaprigt.

En geting med vackra orangea strumpebyxor som höll på att äta av en balkong. Själva föredrar vi kachapuri, som är en fantastisk ost-inbakad brödlängd, som står att köpa i vart och vartannat gathörn.

Georgiskt ABG

Georgierna har verkligen ett helt eget alfabet..

Mygglarvssamkväm

Tack vare ett fantastiskt macroobjektiv som vi har kunnat köpt för entomologiska pengar kan vi plötsligt fånga mygglarvers dagliga bestyr på foto. En som lapar ruttna delar från ett vasstrå och en som inget vill ha. Den åt kanske vasstrå igår. Kanske nöjer den sig med ett kringflytande växtplankton. Varför larven tänker som den gör är ju stört omöjligt att få på bild, hur bra makro man än köper.

Bärnstensvännen

Denna fantastiska varelse, med minnets förvanskningar, hittade jag på promenad på Österlen i mitten av mars. Dess vackert bärnstensskimmrande nacksköld och håriga, något buckliga bakkropp förtjusande och förbryllade mig. Den var ungefär 2 cm lång och huvudet jag ritat är rent och ramt påhitt, för det minns jag inte hur det såg ut. Jag kan tänka mig att huvudet egentligen var lite mindre, men antennerna är nog på ett ungefär. Vad kan det vara för en liten skalbagge?

Rätt in i kaklet

I väntan på att vi åker till Världens vackraste land, som de själva kallar det, kan vi passa på att presentera några av invånarna här hemifrån.

Som de här: intressanta minimala livsformer, som begränsat sig till att uteslutande leva i fogen mellan kakelplatta nr 10 och 11 från vänster och nr 3 och 4 räknat ovanifrån, i vårt badrum. Där har de levt och frodats ända sen i vintras. Det ryktas om att en av dem vid ett tillfälle vågade sig ända ut till fogen mellan platta 11 och 12.
Men den har aldrig setts till sen dess.
Hittade den Eldorado?
Eller råkade den ut för Det Stora Vidundret?
Ingen vet.

Ett avslutat projekt och ett nytt

För ungefär två månader sedan höll vi ett föredrag för en trevlig skara entomologiskt intresserade i Evolutionsmuseets lokaler och Entomologiska föreningen i Upplands regi. Lyssnarna bjöd på god stämning och vi bjöd på turkiska tilltugg. Det markerade avslutningen av vårt turkiska projekt, men också början på ett nytt. Detta år har vi återigen erhållit ett stipendium från Upplands Entomologiska Förenings generösa barm. Nu i juni far vi till Georgien och letar efter fantastiska insekter i detta utsökt estetiska land. Upp till bergen i Kazbegi och ner till Svarta havskusten ska vi finkamma Georgiens insektsfauna.

Sol i segel och vind i sinne, snart far vi!